På väg till Alicantes flygplats från Torrevieja en söndag.
Som de pendlare vi är, för tillfället, avsatte vi tid för lite environgsondering, sightseeing alltså. Vi bestämde oss för Guardamar de Segura samt La Marina denna eftermiddag.
Vi passerade bara staden eller byn Guardamar i bilen men jag kände att det här är ett ställe jag vill syna närmre. En dödsmysig by/stad och här kan jag tänka mig att bo.
Men nu var det La Marina vi egentligen ville syna.
Vi körde av mot stranden och hamnade i en slags skog. Det kändes bekant fast jag inte ens har varit där.
I pinjeskogsdungar klasade sig folk med pic-nicbord och bouleklot, sen öppnade sig vyerna.
Jag känner hela tiden att detta är mer än bekant.
Då slog det mig.
Ja men, det är ju som Sudersand. Spaniens svar på vårt Gotländska paradis heter alltså La Marina!
Först skog och sanddynor, sen strand och hav.
På Sudersand är det barrskog med tältare och campare som huserar – i La Marina, i pinjeskogen, är det spanjorerna som myser och pyser.
Sanddynor, ett restauranghak, inga solstolsförsäljare, glada människor på en halvöde strand. Japp, Spaniens svar på Sudersand med andra ord, men med skillnaden på blått hav och värme med betoning på värme (för det har jag inte känt på Sundersand).
Jag vet inte om det är tillåtet, men en sak är säker, skulle man vilja solbada näck här skulle inte många se det eller ej heller bry sig – inte så här års i alla fall.
Hit kommer jag gärna igen.

