Arkiv för kategori ‘Omgivningar’

Fredagsmarknad i Torrevieja

lördag, 10 juli, 2010

Det är fredag förmiddag och det är dags för den återkommande fredagsmarknaden i stan. Har du inte varit på den ännu är det definitivt värt ett besök, men ta god tid på dig.
Jag läste någonstans att just denna marknad är Europas näst största återkommande gatumarknad. 5 gator horisontellt och 5 gator vertikalt, ger 25 kvarter.
Här kryllar det av folk under ca 4 timmar, turister som lokalbefolkning, men med olika shoppinglistor.
Du hittar här i princip allt du kan tänka dig. Alla former av frukt och grönt, nötter, olivinläggningar, grillad kyckling, glasögon, leksaker, kläder skor, klockor, mm, mm.
Frukt och grönt är det som lockar de flesta och många inhandlar hela veckans ransoner av dem här. Det kostar ju just ingenting, halva priset eller mindre av vad det gör i matvaruaffären och då är det ändå billigare där än i Sverige.
Vad sägs om 4 honungsmeloner för 1 Euro? Eller varför inte 20 långskaftade rosor för 7?
Vattenmeloner gick loss på 45 cent kilot och paprika får du för 65 cent kilot.

Ja det är verkligen värt ett besök och bor man här är det en återkommande attraktion – varje fredag.

Sen middag i Torrevieja idag?

söndag, 23 maj, 2010

Vi sitter vid en av strandkioskerna på stranden och dricker en iskall öl.
Sir Bob Geldof sjunger i högtalarna, ”Tell me why I don’t like Mondays”, och påminner oss om att just på måndag sitter vi hemma i Sverige och huttrar. Det ska tydligen bli kallt igen säger de på väderleken. Det ska det inte här.

Det är den 22 maj och klockan är sju, 19:00. Det verkar som om stora delar av Torreviejaborna kommer att äta sen middag ikväll.

Stranden kl 19:00

Jag kan dessutom upplysa om att det är 23 grader varmt i vattnet och jag har badat – flera gånger – på en och samma dag.

Vinterbad

söndag, 16 maj, 2010

Jag lider av två kroniska och obotliga sjukdomar som bara blir värre för vart år som går. Den ena kan lindras och den andra kan det inte. Den som kan lindras heter psoriasis och det är en av anledningarna till att vi valt att bosätta oss i Spanien. Saltvatten och sol gör susen.
Där kommer dessvärre den andra obotliga sjukdomen och ställer till lite bekymmer. Jag är allergisk mot kallt vatten, badkruka säger barnen, men jag ser det inte så alls.

Efter det att vi köpte vår bostad så har vi haft som mål att peta ner mig i Medelhavet minst en gång om dagen och det funkade bra ända tills Nyår då temperaturen i havet bestämde sig för att droppa till under 15 grader och min gräns går vid betydligt högre gradantal. Nu hävdar Roland bestämt att temperaturen inte visade en pinne under 18 grader men jag väljer att ignorera honom, om inte annat för min egen självkänslas skull. Jag roade dock alla strandflanöer med min trandans. Har du vägarna förbi La Matastranden nästa vinter kanske du har tur.

Tådopp på La Mata vid nyår

Jag kom ihåg att en vän till mig sagt att han simmar varje dag året runt, han bor på La Manga, och att temperaturen aldrig går under 18-19 grader där.
Vi hoppade i vår lilla Ka och drog till Lo Pagán och La Salinas strax nedanför San Pedro del Pinatar.

Badbart? Pyttsan! Jag kan ju inte säga att han hade ljugit precis men ärligt, 17 grader i vattnet en mulen januaridag (även här har Roland åsikter men jag tror att det var fel på termometern helt enkelt, 19 säger han.) Nej, det går bara inte, 15, 17 eller 19. Men för den som inte lider av denna badkrukesjukdom skulle det definitivt vara möjligt. Jag fick nöja mig med att även här dansa trandansen och sen åkte vi ut till Salinas (Playas de La Llana) och hit ska vi på utflykt igen i sommar, så jag återkommer om det. Ganska häftig miljö tycker jag med en smal, smal, orörd tunga mellan stora havet och innanhavet. Dessutom är det ett naturskyddsområde.

Playas La LlanaKarta över Palayas de La Llana

 

 Vad gäller vinterbad framöver ska jag testa Saltsjöarna nästa år även om nu temperaturen i havet och vädret spelade oss ett spratt just detta år.
Någonstans där ska det finnas ett riktigt vadarställe så jag kan känna mig hemma som Trana bland Flamingos mm.

Ett makalöst skådespel

torsdag, 13 maj, 2010

En av fördelarna, för undertecknad, med att vistas i Spanien är att solen går upp lite senare än i Sverige. Åtminstone så här års.
Det ger mig, som är en riktig sjusovare,möjligheten  att få uppleva detta skådespel var och varannan morgon. Jag kan bara inte bli trött på det helt enkelt.
Det är i början av maj, klockan är någonstans mellan sju och halvåtta på morgonen och t.o.m jag kan sitta en stund, med en kopp kaffe i handen, och njuta av detta.
En fantastisk start som håller i sig under hela dagen, tempot lugnas och stressfaktorn är snudd på obefintlig.

La Marina – beach

onsdag, 12 maj, 2010

På väg till Alicantes flygplats från Torrevieja en söndag.

Som de pendlare vi är, för tillfället, avsatte vi tid för lite environgsondering, sightseeing alltså. Vi bestämde oss för Guardamar de Segura samt La Marina denna eftermiddag.

Vi passerade bara staden eller byn Guardamar i bilen men jag kände att det här är ett ställe jag vill syna närmre. En dödsmysig by/stad och här kan jag tänka mig att bo.
Men nu var det La Marina vi egentligen ville syna.

Vi körde av mot stranden och hamnade i en slags skog. Det kändes bekant fast jag inte ens har varit där.

I pinjeskogsdungar klasade sig folk med pic-nicbord och bouleklot, sen öppnade sig vyerna.
Jag känner hela tiden att detta är mer än bekant.

Då slog det mig.
Ja men, det är ju som Sudersand. Spaniens svar på vårt Gotländska paradis heter alltså La Marina!
Först skog och sanddynor, sen strand och hav.

På Sudersand är det barrskog med tältare och campare som huserar – i La Marina, i pinjeskogen, är det spanjorerna som myser och pyser.

Sanddynor, ett restauranghak, inga solstolsförsäljare, glada människor på en halvöde strand. Japp, Spaniens svar på Sudersand med andra ord, men med skillnaden på blått hav och värme med betoning på värme (för det har jag inte känt på Sundersand).

Jag vet inte om det är tillåtet, men en sak är säker, skulle man vilja solbada näck här skulle inte många se det eller ej heller bry sig – inte så här års i alla fall.

Hit kommer jag gärna igen.